Thailand Forum

Jag har under en tid haft kontakt med en ung thailändsk flicka, som så många andra blivit pushad av sin familj att ge sig in i barvärlden. Hon har nu bestämt sig för att lämna baren (på Koh Samui) och kommit hit till oss i Pattaya. Hon är alltså lite grann under mitt beskydd, bor hos vår maid, och har sponsormöjligheter från en holländsk vän till oss. Hon vill gärna börja i skolan igen, och vill gärna komma vidare till universitetet.

Men jag är i behov av hjälp!!!
Jag har varken tillräckliga kunskaper inom det thailändska systemet eller kunskap i språket. Jag är dessutom höggravid med slutdatum om 3 veckor plus har en 1,5-åring hemma.

Jag söker nu en thailändsk person som skulle kunna hjälpa oss att komma vidare. Någon som tillsammans med den här flickan kan ta reda på hur skolsystemet funkar och hjälpa henne att lägga upp en plan för framtiden. Personen i fråga behöver absolut inte ha någon hög utbildning eller specifika kunskaper. Huvudsaken är att det är en person som kan ta sig tiden att tillsammans med flickan försöka lista ut allt, och pusha på henne. Kanske finns det någon här som har en thailändsk vän, eller fru, eller flickvän som skulle vara intresserad av att hjälpa till. Vi betalar givetvis en ersättning!

Mina personliga tankar om den här tjejens situation är inte jättehöga, och jag förväntar mig inte heller några underverk från vår thailändska stödperson. Just nu är det viktigaste att vi kommer vidare, åt vilket håll det än går...

Alla former av hjälp, tips och idéer uppskattas!

Om ni vill kan ni höra av er till mig direkt på jessica@in-my-shoes.com
Lite mer om vår situation finns att läsas på http://www.in-my-shoes.com

.

Hej Jessica.

Tyvärr har jag inte dom kontakterna du frågar efter, däremot borde det finnas någon/några på forumet som har möjligheten att ställa upp och hjälpa Ning.




Jag är imponerad över ditt initiativ och din blogg .

// Skalis

Hej Jessica!

..............................jag är bara helt mållös............

Så mycket kärlek och omtanke det ligger i det du skriver, man blir helt rörd.

Nu har jag inte läst din blogg, men har du varit i kontakt med svenska kyrkan?
Hur är det med den svenska föreningen ecpat?
http://www.ecpat.se/fram.asp
Har de någon verksamhet, representant eller samarbetspartner i thailand tro?

Hittade det här på deras hemsida:
http://www.ecpat.se/pages.asp?r_id=322

Dom finns ju för tusan i THAILAND!
Hoppas att dom kanske kan hjälpa er eller åtminstone visa vägen åt.



Har du sett filmen "The blind side" med Sandra Bullock?
Jag såg den förra veckan och den var så BRA!

Den handlar om hur lite som behövs för att förändra en annan människas liv. Filmen handlar om den numera kända Amerikanska fotbollspelaren Michael Oher:s liv och hur en familj tog honom ur slummen och stöttade honom i HANS val.
En fantastisk film om vikten av att nå fram till någon på rätt sätt och om att förstärka allt det som är positivt hos en människa i stället för att straffa.

Lycka till

Rosarin m familj

Tack Rosarin för dina ord. Dom behövs. Ibland känns allt bara så hopplöst. Som synes så fick jag inte riktigt det resultatet jag hade hoppats på. Endast en person har hört av sig om att hjälpa till (dock inte från detta forum), men jag har inte fått någon fortsättning på det heller.

Det finns massor med organistioner, som exempelvis den du nämner. Men... problemet är att den här tjejen i fråga inte har kommit "dit" ännu. För att organsitionerna ska kunna ta henne, så måste hon själv vilja ha deras hjälp. Och det vill hon inte i dagsläget. Situationen blev helt fel, då vår "sponsor" (en manlig vän som har varit med när vi träffat henne + har träffat henne själv) har lovat henne saker som jag inte alls tycker är ok. Vi hann liksom aldrig prata om mina krav, innan han redan hade hunnit lova henne tandställning, en motorbike och att gå på college. Han har också (såklart) fått för sig att hon är speciell, inte som andra bartjejer, hon blev lurad, och alla andra har utnyttjat henne.

Hon hittade sin perfekta farang-pojkvän i baren helt enkelt...

Jag har försökt att ta med henne till Tamar Center här i Pattaya där vi bor (kristen organsition som jobbar med ex-bartjejer). Men det intresserar henne tyvär inte alls. Hon kan inte relatera till dom, och ser inte att hon har något gemensamt med dom överhuvudtaget. Och då finns det inte mycket varken dom eller vi kan göra...

Det hela går dock kanke ändå lite framåt. Tur i oturen så är jag samtidigt höggravid, med endast dagar till slutdatum. Jag kan med gott samvete vara lite extra hård mot henne, och sätta press på henne. Och hon verkar trots allt ta detta bra. (Kanske första gången någon är hård men rättvis mot henne.) Nu måste hon fixa allt själv! Och om pengarna tar slut innan hon kommit fram till en lösning... jag då är pengarna slut.

Bra inställning Jessica, det känns helt sunt det du säger!

Vad jag undrar är hur hon ser på sig själv i sin situation här och nu?
Jag menar utan att blicka tillbaka på livet i baren och livet hemma hos familjen, hur ser hon på sig själv och vad har hon för tankar och drömmar om framtiden?

Vet hon överhuvudtaget vad som är möjligt? Har hon besökt en "vanlig" arbetsplats som inte är en bar eller tungt kroppsarbete på en åker?

Min tanke är ifall det möjligen finns någon som faktiskt har ett "vanligt" kontorsjobb eller så som kanske kan låta henne vara med några dagar i veckan bara för att få se hur andra jobbar. Lite som prao som i alla fall fanns när jag gick i högstadiet.
Någon som kan ta sig tid att visa hur saker och ting fungerar och varför man gör som man gör i olika situationer på en vanlig arbetsplats. Det kanske skulle öppna en bild av en annan vardagssituation som hon faktiskt kan tycka verka intressant och rolig.
Det kanske kan väcka en motivation till att faktiskt då också satsa på skolan när hon väl är där.
Jag är rädd att hon kanske har sett de snabba pengarna hon kan tjäna i en bar och inte är så intresserad av skolan längre. Jag hoppas att det inte är så.

Att ösa materiella saker över flickan är nog inte rätt sätt att nå fram till henne. Hon behöver lära sig att värdera saker och ting själv. För henne är det kanske lättare att ta till sig saker genom att få vara med och aktivt delta på någon vanlig arbetsplats. Har hon några riktiga vänner annat än er?
I sin egen ålder tänker jag på?

Många frågor, jag vet. Svara bara på det du orkar och känner för, känns ingen press.
Jag försöker bara få ner lite tankar som kommer när jag ser fotot på den här flickan.


Rosarin

Har mejlat Jessica och gett henne frugans telefonnummer, så kanske hon kan hjälpa till lite. Det finns möjligheter om man vill och med lite ekonomisk hjälp så går det givetvis lättare.

Åh, jag tänkte också på er Seaserpent, men jag vågade inte skriva ut det i tråden ifall ni inte ville eller hade tid.

Hade kunnat verka otrevligt i onödan och det hade varit orättvist emot er som är så goa.
Hoppas verkligen att din fru kan få tjejen på rätt tankar och sen in på rätt spår för framtiden.
Verkligen toppen att ni bor där, kan området och pratar thai.
Får en bra känsla av det här nu.
Håller tummarna!

Hälsa frugan så gott!

/Rosarin

Jag har skivit en del om Ning och hennes tankar på min blogg http://www.in-my-shoes.com/blogg . Och tanken är att jag ska fortsätta att följa henne, och fylla på hela tiden.

Men lite kort om henne:

Faktiskt så är hon den första i sin familj/släkt som jobbar i bar. Det verkar dock inte förändra hur "enkelt" hon ser på det hela. Mamman hade en fd arbetskamrat, som istället började jobba i bar och gå med faranger. Och då kom mamma så klart på - min 15-åriga dotter, hon vore perfekt för det! Och skickade henne till Koh Samui, till samma bar där hennes fd arbetskamrat jobbade. Det komiska i det hela var att både mamma och Ning bodde i Bangkok vid detta tillfälle, men dom visste helt enkelt inte om att samma barverksamhet existerade även där.

Det mest tragiska i hela situationen med Ning är vad som framkom bara för ett par veckor sedan. Jag lyckades nämligen luska fram anledningen till varför Ning ville sluta i baren. Och det var väl inte direkt vad jag hade väntat mig.
Ning ville sluta för att hon var så "dålig" på sitt jobb. Hon är ganska blyg av sig, håller låg profl, och passar inte att jobba bar någonstans i världen. Och hon var såklart oerfaren. Hon fick klagomål. Och hon fick aldrig någon som ville köpa ut henne två gånger. Det var lite pinsamt... Ning ville sluta för att hon inte trivdes på jobbet. På ungefär samma sätt som att vissa människor inte trivs att jobba inom sjukvård eller vissa tycker det vore en mardröm att tvingas jobba instängda på ett kontor.

Trots att hon aldrig var någon "bra" bartjej, så är hon en bartjej, och hon tänker som en bartjej. Hon tror fortfarande att det är ett utomordentligt ställe att träffa bra västerländska män som kan ta hand om en. Hon har ingen som helst tro på (det som vi kallar) kärlek.
En farang-man, så hon får ljusa barn. Och hellre en som är snygg än en som inte är snygg.
- Pirr i magen. Att viiilja vara med någon. Nej, hon fattar ingenting!

När det kommer till jobb och utbildning så vet hon faktiskt vad hon vill och inte vill. Hon vill jobba inom kontor, med pengar eller papper, och kanske lite data. Och det är bra, för det tror jag faktiskt är helt rätt.
Trots detta så har hon en inställning till jobb och pengar, som hon tycks dela med många. Det är bara här och nu. Hon har dålig koll på pengar, och kan inte planera och tänka framåt. Att vinna på lotteri eller hitta en rik farang-man ligger fortfarande högst på listan.

Men jag fortsätter att kämpa på. Och som du skrev tidigare: Ibland är det lite som behövs för att förändra en människas liv. Och ibland sker inte heller förändnringen på en gång. Jag fortsätter att "tjata" mina saker. Och en dag, kanske inte idag och kanske inte imorgon, men kanske om 5-10 år, så går det där ljuset upp. Därför ser jag inte heller att jag gör allt förgäves. Även om det skiter sig den här gången och hon går tillbaka till baren, så kan det mycket väl hända att just detta tillfället här idag förändrar henens liv om 10 år.



Idag har dock skett en del förändringar som ska bi intressanta att se hur dom utvecklas. Pressen jag satte på henne tidigare i veckan gav resultat. Hon hittade en skola, och hon tog med mig dit idag. Och hon hade tänkt på allt! Så vi skrev in henne på en gång, och hon börjar (3 år) high school i samband med nya skolåret i maj. Hon var så nöjd och stolt.
Eftersom hon var så exalterad över att äntligen påbörja något riktigt (och skolan hade en extremt blygsam skolavgift) föreslog jag att hon skulle gå några engelska-kurser nu under de två månader som blir innan skolan börjar. Så vi åkte ner på stan och tittade in på ett par olika. Och hon valde en som verkade bra och var billig. Hon fick börja precis när hon ville, så hon valde att börja redan imorgon.

Nu kör vi! Följ oss gärna på http://www.in-my-shoes.com

Hej Jessica,

Hoppas att det går bra för Ning och hoppas att vi får följa hennes utveckling både på din blogg och här på Thailands Forum.
Är just nu inte själv på plats i LOS men du är alltid välkommen att höra av dig om det är så.

//Niclas

Hej Jessica starkt av dig att ta Ning under dina vingar. Har tyvär ingen möjlighet att hjälpa till med något konkret.Men jag hoppas att du orkar fortsätta och att vara en förebild för flickan. Att bara finnas till för henne och visa att det fins ett annat liv är kanske det bästa du kan göra .Vill man göra värden lite bättre så är det inte fel att börja i sin närmsta omgivning MVH Jocke

Min tanke sådär snabbt är att hon är en av miljontals människor i Thailand.
Förutom bargrejen, så är ju det Thailändska synsättet inte alls som vårt-
Det är ungefär samma som man ser på TV från något Afrikanskt land.
Vad vill en kanske en tioåring där bli när dom blir stora, nästan alla Läkare pilot etc.
Det är ju naivt till tusen, inte ens i Sverige har dom flesta möjlighet att bli läkare.

Ning vill jobba på kontor med PENGAR eller papper, ganska naivt.
Varför kan hon inte bara skaffa sig ett jobb som alla andra.
Nä troligtvis för att hon har fått smak på ett lättare liv.

Jag ställer mig också lite frågande till åldern.
Det är ju förbjudet att jobba i bar om man är under 18 år.
Och det brukar faktiskt barägarna vara rätt noga med.
Då det är straffbart och det är tillika straffbart för en farang att ha sex med en under 18 år.
Och jag tror nog att dom flesta inte vill riskera att sitta på "Bangkok Hilton" ett antal år.

Ni hade ju redan försökt med något ställe att placera henne på, men det gillade hon inte.
Nähä och hur ska ni då kunna tillfredsställa hennes ÖNSKAN, hon vill så snabbt som möjligt
Jobba med PENGARNA på kontor.

Sen kan ju inte lösa det bara med henne, det gäller ju hela hennes familj.
Som det alltid gör i Thailand.

Oj, och jag som trodde att jag var negativ realist... ;)

Men jag håller fullständigt med dig, och jag trodde nog att det hade framgått i mina tidigare inlägg, men kanske inte...

Givetvis är Ning en av miljontals människor i samma situation som hon själv, och vår ständiga fråga är såklart hur länge vi ska fortsätta. Om sanningen ska fram så "hoppas" vi ibland att hon ska strula till det, eftersom vi innerst inne egentligen inte tror på detta. Men eftersom vi nu har lovat henne att ge henne en chans så kan vi inte bara sparka ut henne på gatan så länge hon sköter sig någorlunda.

Att hon ville jobba med PENGAR eller papper var inte ett naivt tänkande. Det var vad vi kom fram till i ett samtal om hennes tankar inför vilken typ av skolgång hon var intresserad av. Jag tycker inte att det var speciellt konstigt. Precis som vilken högstadieelev som helst i Sverige väljer om dom ska läsa ekonomisk eller teknisk eller vård på gymnasiet. Men det är ganska oväsentligt i det här fallet...

Japp, Ning är under 18 år och var alltså barnprostituerad! Barägarna på Koh Samui var fullt medvetna om det, och var givetvis inblandade i att sälja hennes oskuld. Hon var långt ifrån den enda som var under 18 år. När vi har gått runt på gatorna här i Pattaya så har hon fascinerats över hur gamla bar-tjejerna är.
Vi har fått förslaget att anmäla hennes mamma, då det var hon som skickade iväg sin underåriga dotter till baren, men vi har valt att inte göra det. Vi har dock informerat Ning om att detta skulle vara möjligt.

Att "tvångsplacera" henne i någon form av organisation eller projekt är tyvärr lönlöst. Det gör farang-pojkvänner med sina nyfunna kärlekar från baren dagligen, och alla misslyckas. Som jag nämnt ovan så blev inte situationen som vi hade planerat, då vår sponsor lovade henne saker som jag absolut inte tycker är ok. Men... nu har han lovat henne, och då håller vi på det! Men hade det bara varit upp till mig, så hade vi lagt upp saken helt annorlunda.

Ning är inte på något sätt speciell. Hon är en helt vanlig tjej från Isaan som hamnat i barvärlden. Att Ning hamnade hos oss är en slump. Det kunde lika gärna ha blivit vem som helst. Det handlar bara om rätt plats och rätt tillfälle. Men nu är hon här! Och vad hon väljer att göra med den här möjligheten är helt upp till henne. Vi kan aldrig "rädda" henne. Det kan bara hon själv göra. Vi kan bara tillhandahålla små enkla verktyg.

Jag vet inte riktigt om jag orkar gå i svaromål:
Angående utbildning så är det inte samma sak, I Sverige måste du ha en mycket högre urbildning för att överhuvudtaget få något jobb alls, i Thailand behöver du inte någon speciell utbildning alls för att få ett vanligt arbete.

Att barägare generellt skulle anställa underåriga ställer jag mig mycket tveksam till.
Det skulle i så fall vara på den orten, jag vet att det finns mycket mygel och mutor, men det finns också mycket angiveri.
Och skulle någon bli påkommen kan straffen bli väldigt höga.

Sen finns det en annan värld med prostituerade, som du ju inte sett och kanske inte vet så mycket om, som är mycket större än den som vänder sig till västerlänningar.
Det är den inhemska, den är inte alls lika "glamorös" för flickorna. Dom är ofta sålda in till bordellerna och är i princip livegna, ofta importerade från grannländerna och ofta sålda av släktingar.
Dom får nästan aldrig något betalt, tvingas ta emot ett stort antal kunder var dag, står i skuld till Mamasan.
När dom är utslitna slängs dom ut på gatan och kan inte återvända hem, dels för skammen, dels för att dom har inget att bidra med.

Du säger att massor med flickor är underåriga. Hur vet du det, man kan ju inte gå efter utseende, ofta klär dom sig medvetet barnsligt, just för att se unga ut.
Det är också en annan tideräkning i Thailand, så det kan vara lite klurigt att faställa ålder för oss västerlänningar.

Du säger att det är inte lönt att placera henne på något bra ställe, för det gör ju falangerna hela tiden och det funkar inte.
Vad säger det dig? Mig säger det att det är pengar det gäller, hon liksom många andra letar efter ett lätt liv, där pengarna kommer från fabriken ATM-maskinen. Och där kommer falangen in som den stora lösningen.

Men det kvarstår att det är två olika samhälle, där det är helt OK att skaffa sig fördelar med hjälp av "kärlek" gifta sig med en "RIK" falang, (Som kanske jobbat 11 månader för att under några veckor verka väldigt rik)
Det är vedertaget helt OK för föräldrar och släkt, så länge dom får del av kakan.

I Sverige skulle vi kalla det omoraliskt, det gör man inte i Thailand.
Vi hade det på liknande vis förr i Sverige, det har ju under detta århundrade planat ut
Men tex mina farföräldrars genertaion var det vanligt med 10-20-30 års skillnad.
Hustrun var till för att serva man och barn var alltså oftast hemmafru utan inkomst.
Även min föräldra-generation var det förekommande med hemmafruar.

En liten kvarleva har vi ju dock i Sverige, det är ofta helt okej för en tjej att bli bjuden av en
uppvaktande kavaljer. Tex på drinkar på krogen, dock har kravet att fullfölja det för mannen önskade resultatet försvunnit, så då står han ofta där med tom plånbok och ett fånigt uttryck, för han trodde ju att han låg bra till.
Det är också en form av prostitution.
Det finns också många västerländska tjejer som vill inget hellre än att gifta sig rikt och gör det också.
Dom eller deras män behöver oftast inte stå skamvrån, dom tjejerna vill inte bli räddade och konstigt nog så är det inget omaraliskt i det. Nämnas kan ju Anna anka, mfl.

För att återgå till ämnet, det är helt olika kulturer, vi tänker olika, tidsbegrepp är olika, ett ja är inte alltid ja, det är kanske,
moralbegreppen är inte dom samma, det viktigaste för Thailändare är att inte tappa ansiktet, pengar/ekonomi är inte det samma, inte i heller att betala skulder, om det inte gäller Share-systemet.

Lite typiskt, Ning hade väl inget emot att jobba i baren, men hon var inte så bra på det, hon "lost face" vilket är ytterst allvarligt, leder ofta till självmordförsök, det hade inte med moral att göra.

Jaha, det blev kanske rörigt det här, men kontentan är att vi har olika kultur och tänker helt olika.
Därmed inte sagt att jag tycker att Ning ska jobba som prostituerad, men det är faktiskt bara för henne att ta ett vanligt arbete.
För mig liknar jag ditt agerande med dom fula falang-gubbarna, hon ser dig kanske som möjlig inkomstkälla eller biljett till ett lättare liv och skulle nog ta nytta av både dig och barlivet, precis som många andra barflickor har ett flertal pojkvänner som är hemma och jobbar och skickar pengar i tron att var och en av dom är den ende och flickan ändå jobbar kvar i baren, "pojkarna" ovetandes.

Bizzniz skrev:Att barägare generellt skulle anställa underåriga ställer jag mig mycket tveksam till.
Det skulle i så fall vara på den orten, jag vet att det finns mycket mygel och mutor, men det finns också mycket angiveri.
Och skulle någon bli påkommen kan straffen bli väldigt höga.

Av ditt inlägg att döma gör du sken av att besitta ingående kunskaper och erfarenheter i ämnet.
Det vore bra om du hade lust att ge mig och andra på forumet mer information om dessa kunskaper/erfarenheter är verkliga eller om dom hör till avdelningen "snillen spekulerar".

Tills vidare tror jag det sistnämnda gäller.

// Skalis

Skalman™ skrev:

Bizzniz skrev:Att barägare generellt skulle anställa underåriga ställer jag mig mycket tveksam till.
Det skulle i så fall vara på den orten, jag vet att det finns mycket mygel och mutor, men det finns också mycket angiveri.
Och skulle någon bli påkommen kan straffen bli väldigt höga.

Av ditt inlägg att döma gör du sken av att besitta ingående kunskaper och erfarenheter i ämnet.
Det vore bra om du hade lust att ge mig och andra på forumet mer information om dessa kunskaper/erfarenheter är verkliga eller om dom hör till avdelningen "snillen spekulerar".

Tills vidare tror jag det sistnämnda gäller.

// Skalis

Det kan man hålla med om med tanke på den ekonomiska infrastrukturen.

Alternativet är ju att avstå från inkomst och egen försörjning och när situationen är sådan innebär angiveri att man försätter andra människor i deperata situationer. Det leder till hämndkänslor och i förlängningen grovt övervåld. Man samarbetar och delar på kakan (intäkterna) för att överhuvudtaget överleva, det finns ingen anledning att tro nåt annat.

Vad man formellt sett får och inte får göra av det ena eller andra skälet (legala/moraliska/etiska skäl) är av underordnad betydelse när det gäller överlevnad.

Och naturligtvis skulle desperationen bli än värre om samhället fylldes med angiveri och en massa ingripanden. Det handlar om vart folk i så fall skulle ta vägen - precis som i Nings fall.

Att det är så här det ligger till i verkligheten är rätt uppenbart, men vissa ingripanden och bekämpningsförsök förekommer ändå - där har jag uppfattat det så att det är narkotikahandeln som fokuseras i Thailand.

Sexhandel av det slag vi ser nu i Thailand har jag inte uppfattat som någon gammal företeelse, visst kan det ha förekommit tidigare, men i så fall i andra former än handelsmässiga. Men den nuvarande utformningen ska ha uppstått genom amerikanernas efterfrågan under Vietnamkriget och senare genom turisternas efterfrågan - samt naturligtvis genom Thailands pågående industrialisering från det gamla bondesamhället med självhushållning, vilket ökat tillgången på pengar i samhället. Ytterst sett är det fråga om teknik för att fördela de resurser som den industriella produktionen skapar (handel möjliggörs). Detta är ramverket.