Hej Sailor!
Jag hade ju från början inte en tanken på en thailändsk fru.
Jag bara hamnade i det hela, du får kalla det öde eller mening vilket som.
I alla fall kan jag säga att jag aldrig haft ett mer komplicerat förhållande än vad jag har nu.
Men jag kan också säga med säkerhet att jag aldrig varit lyckligare än nu.
Jag slipper vara mr superman.
Mannen som inte får jobba för mycket för att han skall ta hand om barnen.
Mannen som inte får ha ett skitjobb eller jobba för lite för att han skall kunna försörja familjen ändå.
Mannen som skall vara muskulös men inte får ta av familjetiden (som inte finns)för att gå på gymet.
Mannen som glömde disken och är en skitstövel för att han inte damsög i fredags när han bara hade tre timmar övertid och som inte fattade att man kan fasen inte ha en röd mössa till en rosa overall, det skär sig.
För första gången i ett förhållande har hon
min lycka som fokus och jag har
hennes lycka som fokus.
Vi gör det som gör varandra lyckliga och det är fantastiskt.
Det är precis vad ett förhållande handlar om för mig, att ge mer än man tar, då löser sig det andra av sig själv.
Jag skall inte sticka under stol med att det finns komplikationer, vissa är ständigt återkommande.
Vi kan inte kommunicera i vissa fall, ibland beror det på synsätt, ibland på språk.
Jag saknar att ha djupa samtal i bland och jag saknar hennes egen vilja.
Ibland vet jag inte vad hon vill och hon är för tillmötesgående, även om hon nu efter ett tags träning börjar kunna säga att det här tycker jag eller det där vill jag inte göra idag.
Hennes planering suger och hon är ett ekonomiskt svart hål.
Hon lever för idag, jag lever för en pension jag kanske aldrig kommer att uppleva.
Vi har mycket att lära av varandra och vi gör detta för varje dag som går.
Ibland gör hon mig tokig i hennes diskussioner med släktingar.
Hennes mammas omhändertagande, att inte få be hennes systers man att dra åt helvete för att han behandlar sin fru som han gör, att inte kunna säga till hennes lata släkting att klippa sig och skaffa ett jobb i stället för att be om pengar av mig. Jag lär mig hela tiden att man behöver inte vinna alla slag för att vinna striden. Även jag kan lära mig att le och dra en vit lögn eller lova något som skjuts på framtiden, allt handlar om strategi.
Thaistrategi om man nu vill kalla det så men det funkar bättre och bättre.
Att bli irriterad eller förbannad över konstiga saker hjälper inte, man får helt enkelt andas in lite rökelse och tänka till.
Vad som tidigare var viktigt för mig har visat sig vara skitsaker och saker som inte alls är viktiga.
Hennes fattigdom har blivit min rikedom.
Jag är rikare i livet nu än vad jag någonsin varit.
Skulle jag leta efter en svensk tjej igen eller en thailändsk tjej igen om vi valde att gå skilda vägar?
För det är väl det man får hårddra det med.
Thailändsk,(Även om jag vet att det skulle kräva mer av mig är det valet jag gör).Svenska tjejer är alldeles för egoistiska, rödstrumpefixerade och självcentrerade för att ett jämnlikt förhållande kan existera över huvud taget, jämnlikhet är inte att att mannen skall ta allt, det är att båda tar lika mycket.
Det är att man delar på allt och strävar efter att skapa ett förhållande där båda är lyckliga.
Att man hela tiden vill förbättra sig och göra allt som krävs för att tillsammans få ett lyckligt liv.
edit: Inte konstigt att sverige är ett av de mest singeltätaste landen alla tänker bara på sig själva ....
