Jag har skivit en del om Ning och hennes tankar på min blogg
http://www.in-my-shoes.com/blogg . Och tanken är att jag ska fortsätta att följa henne, och fylla på hela tiden.
Men lite kort om henne:
Faktiskt så är hon den första i sin familj/släkt som jobbar i bar. Det verkar dock inte förändra hur "enkelt" hon ser på det hela. Mamman hade en fd arbetskamrat, som istället började jobba i bar och gå med faranger. Och då kom mamma så klart på - min 15-åriga dotter, hon vore perfekt för det! Och skickade henne till Koh Samui, till samma bar där hennes fd arbetskamrat jobbade. Det komiska i det hela var att både mamma och Ning bodde i Bangkok vid detta tillfälle, men dom visste helt enkelt inte om att samma barverksamhet existerade även där.
Det mest tragiska i hela situationen med Ning är vad som framkom bara för ett par veckor sedan. Jag lyckades nämligen luska fram anledningen till varför Ning ville sluta i baren. Och det var väl inte direkt vad jag hade väntat mig.
Ning ville sluta för att hon var så "dålig" på sitt jobb. Hon är ganska blyg av sig, håller låg profl, och passar inte att jobba bar någonstans i världen. Och hon var såklart oerfaren. Hon fick klagomål. Och hon fick aldrig någon som ville köpa ut henne två gånger. Det var lite pinsamt... Ning ville sluta för att hon inte trivdes på jobbet. På ungefär samma sätt som att vissa människor inte trivs att jobba inom sjukvård eller vissa tycker det vore en mardröm att tvingas jobba instängda på ett kontor.
Trots att hon aldrig var någon "bra" bartjej, så
är hon en bartjej, och hon tänker som en bartjej. Hon tror fortfarande att det är ett utomordentligt ställe att träffa bra västerländska män som kan ta hand om en. Hon har ingen som helst tro på (det som vi kallar) kärlek.
En farang-man, så hon får ljusa barn. Och hellre en som är snygg än en som inte är snygg.
- Pirr i magen. Att viiilja vara med någon. Nej, hon fattar ingenting!
När det kommer till jobb och utbildning så vet hon faktiskt vad hon vill och inte vill. Hon vill jobba inom kontor, med pengar eller papper, och kanske lite data. Och det är bra, för det tror jag faktiskt är helt rätt.
Trots detta så har hon en inställning till jobb och pengar, som hon tycks dela med många. Det är bara här och nu. Hon har dålig koll på pengar, och kan inte planera och tänka framåt. Att vinna på lotteri eller hitta en rik farang-man ligger fortfarande högst på listan.
Men jag fortsätter att kämpa på. Och som du skrev tidigare: Ibland är det lite som behövs för att förändra en människas liv. Och ibland sker inte heller förändnringen på en gång. Jag fortsätter att "tjata" mina saker. Och en dag, kanske inte idag och kanske inte imorgon, men kanske om 5-10 år, så går det där ljuset upp. Därför ser jag inte heller att jag gör allt förgäves. Även om det skiter sig den här gången och hon går tillbaka till baren, så kan det mycket väl hända att just detta tillfället här idag förändrar henens liv om 10 år.
Idag har dock skett en del förändringar som ska bi intressanta att se hur dom utvecklas. Pressen jag satte på henne tidigare i veckan gav resultat. Hon hittade en skola, och hon tog med mig dit idag. Och hon hade tänkt på allt! Så vi skrev in henne på en gång, och hon börjar (3 år) high school i samband med nya skolåret i maj. Hon var så nöjd och stolt.
Eftersom hon var så exalterad över att äntligen påbörja något riktigt (och skolan hade en extremt blygsam skolavgift) föreslog jag att hon skulle gå några engelska-kurser nu under de två månader som blir innan skolan börjar. Så vi åkte ner på stan och tittade in på ett par olika. Och hon valde en som verkade bra och var billig. Hon fick börja precis när hon ville, så hon valde att börja redan imorgon.
Nu kör vi! Följ oss gärna på
http://www.in-my-shoes.com